Fossiler

Genom snön och dimman in i berget Cotaxchar
där fyra tusen människor låg begravda på en rad
dom ligger där som varning och vi tänker där vi står
hit men inte längre, men så börjar vi att gå

Under oceanen och ännu längre ner
där glittrar sånt som ingen människa får se
i gångar som är grävda av nån för länge sen
där dör vi tillsammans med dom andra om igen

Det fanns dom som kom fram och det fanns dom som kom hem
men resten hittade aldrig tillbaka ut igen

Det fanns dom som kom fram och det fanns dom som kom hem
men resten hittade aldrig tillbaka ut igen

Mellan jord och himmel, i röken som försvann
och ner i jordens inre bland glödande malm
när tiden har stannat och gudarna sagt stopp
i kolet som brann fanns min egen kropp