Rösterna vid vägen
det var sent och det regnade
men han gick mil efter mil
han har lämnat allt
han körde i sin bil
men nu brinner den på fälten
längre bort
han körde av, han gjorde som dom sa
från stad till stad och från land till land
han har kört i år och han anar dom ibland
och då tänker han på allting som han gjort
här kommer dom, bara det går fort
nu står han där och ringer sin fru
numret har han glömt, det började på... sju?
Han sitter ner, och huvet känns så tomt
han har lämnat allt, han förstår det nu
vid parkeringen så var det nån som sa:
jag känner dej, jag tar dej dit du ska
och vi åkte långt, i flera, flera mil
i regnet kör jag dom och allting börjar om